Sidor

måndag 12 oktober 2015

Dag 9— Mina rädslor

Det här började jag fundera över en del. Egentligen så är jag inte rädd för så mycket. Jag är inte rädd för insekter av något slag eller något djur heller. Jag är inte rädd för mörker. Tvärtom så tycker jag att mörker är rätt mysigt och trevligt att vara i. (Fast den här årstiden börjar det kanske bli lite väl mörkt kanske... Men det är mer irriterande än skrämmande tycker jag. Man har inte många timmar på sig att fotografera eller vara i stallet i dagsljus. Det är alltid mörkt då man ska göra någonting liksom.) Men rädd för mörkret är jag inte.

Däremot så har jag två grejer som man nästan kan kalla fobier. Det första är trånga utrymmen, mest hissar. Speciellt hissar. Jag klarar nog av att åka hiss men jag tycker inte om det. Det är nästan så att jag håller andan tills hissdörrarna öppnas. Jag skulle inte åka hiss ensam och jag räknar typ också hur många personer det är i hissen och kollar hur många det får vara där... Lite weird då jag inte riktigt vet varifrån den här rädslan kommer heller...

 Den andra fobin är blod. Det brukar folk tycka att är lite konstigt eftersom de tycker tydligen att jag är sådan vampyr. Hahah. Joo alltså. Denna fobi tror jag kommer från då jag var 5 år och de skulle ta ett helt vanligt blodprov från fingret. Jag var inte beredd på det, tyckte det kom en massa blod och så blev jag helt svimfärdig. Sedan gick jag med plåster runt fingret kanske till och med mer än en vecka efter tills det for bort av sig själv för att jag var rädd att det skulle blöda... Ännu är jag rädd för blod då alltså. Då någon pratar om blod så känns det bara så äckligt och jag måste därifrån eller koncentrera mig på annat. Får jag ett sår som blöder får jag nästan panik. Samma med andra människor och djurs sår som blöder. Fast det kan jag nog fixa ifall jag måste.

Nåja, det var mina fobier. De kan jag undvika eller så skulle jag kunna träna bort dem. Men det finns en sak (nåja inte är det nu en sak) som alltid kommer att finnas som aldrig kommer att ändra på sig. Det värsta av allt som jag måste leva med som jag alltid kommer att behöva vara rädd för: människor. Folk. Helt seriöst. Det finns så otroligt mycket som har med människor att göra som jag är rädd för.



Eftersom människor kan ljuga och vara falska, det kan verka som att de menar väl fast de egentligen är otroliga skitstövlar. Man ser utsidan men insidan är det så svårt att få reda på någonting om.
                 So true 😂❤
Dessutom så kan människor mörda, våldta, misshandla, mobba, starta krig, göra så att allt liv på den här planeten dör ut....
Det låter dramatiskt men det är sant. Människor är det värsta som finns.
Fast nu är det inte som att jag hatar alla, verkligen inte. Jag är bara rädd för själva mänskligheten kan man säga och jag vågar sällan riktigt "släppa in" folk. Får jag förtroende för någon så ska  de verkligen vara värda det så att säga.
På senaste tiden har jag också märkt, främst i skolan att jag minsann är lite av en ensamvarg. Det känns ofta lite för okej att gå där ensam kom jag fram till. Fast så länge jag har fullt upp och fullt upp på fritiden så går det och på min fritid så har ofta fullt upp nuförtiden. Annat var det under mitt mellanår, då var jag väldigt sällskapssjuk hela tiden.
Nåjo, inte vet jag heller hur jag ska avsluta det här så det låter bra. Eller tja, kolla lite på den här bilden och tänk lite. Ungefär så tycker jag.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar