Sidor

måndag 3 augusti 2015

Om jag ska vara brutalt ärlig:

Nu blev det augustimånad, det är så så skönt. Juli sög. Jag har bara varit så jävla deprimerad kanske 80% av tiden. Jag vet inte varför. Allt har känts så jävla jävla dåligt. (Dessutom har det varit dåligt väder också. Fy fan.)
Men den här månaden, i augusti 2015 så börjar faktiskt ett nytt kapitel i mitt liv. Det låter lite storslaget att säga så. Men ändå, jag börjar skolan pånytt och det är ju någonting nytt. Dessutom så är det första gången jag gör något som jag känner att jag vill och första gången jag har något slags mål i livet överhuvudtaget. Så det är ett nytt kapitel och ett steg i rätt riktning och säkert någonting annat också.

(Fast klart jag har funderat och oroat mig över att det kanske kommer att kännas fel på något sätt och allt det här med nya människor och så vidare.)

Men nuförtiden så är nya människor inte en så stor och jobbig sak. Det åtminstone har jag blivit bättre på under året då jag nu mest bara har sysslat med mina djur, hittat mig själv och blivit bättre på att festa. Typ. Tur att jag åtminstone hittade mig själv. Nu är jag å andra sidan ganska fattig och sur över att jag ännu bor hemma. 

Och nu då jag nu ändå skriver om precis allting så kan jag väl säga det, att även fast jag har hittat mig själv och sådär så känns det dåligt att jag inte har gjort något "vettigt". Folk brukar ju resa och se världen eller jobba ihop pengar under sina mellanår. Man kan ju nog göra någonting under tiden man hittar sig själv också.
Men nåja, det här är jag och mitt liv. Jag har aldrig varit som andra eller gjort som andra riktigt heller. Dessutom så kanske det krävdes ett år av "inte så mycket speciellt" för att bearbeta allt skit jag varit med om. Who knows.

Fast ibland känner jag mig bara så jävla ensam. Jag tror att det är känslan av ensamhet som gör mig deprimerad. Inte vet jag riktigt jag inte. Fast lite misslyckad och patetisk kan jag också känna mig ibland. Men, det tror jag nog att var och varannan har känt någon gång. Plus att jag aldrig är på rätt plats på rätt tillfälle och tanken på det gör mig också deprimerad. 
Vet ni, jag tänker nog för mycket. 

Vet ni en sak till: jag tänkte fota en massa med mobilen under helgen och skriva ett inlägg om helgen men då kom jag fram till att fuck it, jag vill skriva exakt det jag känner för så nu fick ni denna ordspya istället för den där bildbomben jag hade tänkt fixa ihop och få det som att se ut som att mitt liv inte är helt tragiskt ändå. (Vilket det nog inte är i verkligheten. Man skulle kunna ha det värre.)

Anyway, bilder från min instagram:


I fredags, 31.7 var vi och firade Amanda till hennes villa. Hon blev 20 år i lördags nämligen. Då tog jag årets första dopp också. Bättre sent än aldrig och så vidare.
I lördags, 1.8 så var jag och se Scorpions. Jag hängde mest med systern och Thomas. Scorpions var faktiskt bra, men jag hamnade på ett lite dåligt ställe i publikhavet bland en del äldre människor som knuffade mig och då blev jag ledsen och dessutom försvann min feelis av olika orsaker och då jag for hem så var jag arg och ledsen och hade lust att slå halva världen på käften.  (Jag har nog både anger&trust issues.) Fast nu har det nog gått över och allt känns riktigt bra. 
Idag, 2.8 har Pauen och Anton varit hit på kaffe och så har jag sett klart Orange Is The New Black och levt på Pringles och lakritsremmar. Ikväll var det också härligt väder. Jag red en liten skogsrunda med Sniff. Han krånglade omkring och var knepig men vi tog oss dit jag hade tänkt vi skulle ta oss och hem igen och han var pigg och nöjd med livet så det gick bra då med andra ord.

Till sist så vill jag nu bara säga att det här har jag bara skrivit ner, det är nog det råddigaste jag skrivit på länge. Hejj.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar