Sidor

torsdag 9 april 2015

Overthinking ni vet...

Jag har så mycket tankar så. Det är så mycket tankar, jag önskar att jag skulle kunna bara knöla ihop dem till en boll. Eller vänta, kanske en bomb. En bomb blir bra. Då kommer folk att märka av det. 
För det mesta så är det ju på det sättet, att ingen märker ju alls vad jag tänker på. Inte för att jag tycker att folk behöver veta. Nej, 


jag har liksom bara ett behov av att prata och det finns inte någon att prata med. Eller jo, det gör det väl. Klart det finns men jag är en svår jävel. 
Jag tror inte att någon orkar lyssna på mig. Folk har sina egna problem. 
Och jag, jag är aldrig tillräckligt.


(Fast vampyr kan jag vara. Nog för att jag ser lite ut som en zombie till vänster. Vampyrzombie. Gah, jag vill ha vita linser. Det skulle vara sååå coooolt.)



Men nej, tillräckligt är jag inte tycker jag. 
Jag ser bara att jag ser konstig ut och inte snygg.
Jag är blyg. Nojjig. Hittar på saker som jag tror kommer att hända men som bara händer i min fantasi. Planerar vad jag ska säga i evigheter. Sedan säger jag det inte för det blir inte som jag planerat. 
Och det finns alltid andra som är bättre. 


Mina tankar är verkligen som skenande hästar. 
Så svåra att stoppa. 
Och det känns lite dåligt att det blev lite konstig stämming i det här inlägget.
Det är bara det att det här äter upp mig på något sätt bara. 
Och, även fast jag har alla de här spökena så har mitt självförtroende växt. Jag hatar inte mig själv längre på samma sätt. Jag är inte så destruktiv. Hatisk mot världen. Och så vidare.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar