Sidor

söndag 26 april 2015

Mest om att ramla av sin ponny.

Tänkte tydligen skriva någonting här på lördagsnatten. Helt halvt random. Nåja, jag skriver någonting. Det har varit lite lite med att skriva nu och sådär.
Men det vet ni.
Hade någon fundering här för mig själv att jag befinner i mig i något slags vägskäl i livet, eller kanske mer mitt i mellan någonting. Typ livet som det är och livet som jag vill att det ska vara och att jag faktiskt kanske kan få det liv jag vill ha om jag vågar ta det. Haha. Djupt eller något.

Nåja. Jag red faktiskt Hårbollen, den underbara gamla fluffiga...hmmm. Whatever.
Vi var på åkern, jag tänkte nu bara se hur hon kändes att rida och så och det gick bra och hon var pigg.
Sedan red jag Zam. Barbacka... Det kändes bra först. Men sedan var det som att han var orolig på något sätt. Han gnäggade och verkade lite fundersam och sedan då vi ridit lite mer än 1 km så stannade han och så måste han vänt om blixtsnabbt. Iallafall så landade jag hårt där på grusvägen. Det kändes lite ajj. Zam sprang iväg hemåt. Han stack efter att han vänt om, sedan såg han fundersam ut och undrade var jag var kanske, sedan sprang han snabbt hem. Det var bara att stiga upp och konstatera att man lever och att man nu igen har en ponny på vift och hoppas att det inte kommer något stort fordon där på vägen. Det kändes nog lite som någon walk of shame också att gå hemåt. Mycket folk ute och de sett då Zam kom farande där. 
Nåjo. Han sprang hem som jag var 99,9% säker på att han skulle göra, han var i stalle och tuggade hö, jag tog honom och hoppade upp och så skrittade vi och travade lite utefter vägen men for inte på någon desto längre runda. 
Det är ju det också, det här var ganska mystiskt beteende av Zam. Han brukar inte göra så. 
Å andra sidan så kan han vara lite märklig ibland på våren. 
Nåjo, jag kan bli osäker efter att ha ramlat av, fast jag tänkte inte låta det påverka mig den här gången. Zam är samma Zam fast han har haft en dålig dag en gång. Nästa gång jag rider honom skulle jag ändå sådär kanske helst ha någon med förstås, tror det skulle vara säkrast. 
Iallafall, låt mig säga ajj en gång till, jag är sjuk lite här och där i ryggen.



En bild på Månsa. Hon fastnar lätt på bild, den här lilla mysiga varelsen.
Så där annars, ifall jag nu skriver om min dag så var jag till Fäboda faktiskt. Med Linn. Provade att fota där i mörkret och sedan for jag till  Black Sheep och för en och en halv timme sedan kom jag hem. Nykter nog. Det är ju så trevligt att köra Opel och lyssna på Metallica. Haha. 
Nåja, nu blir det natt. Ska upp i morgon också.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar