Sidor

måndag 9 mars 2015

Vi blev nästan tagna av Raamt idag tror jag

Först vill jag bara säga det: ibland så funderar jag "vad gjorde jag idag för ett år sedan?"
Tur att jag har en blogg så att jag kan kolla vad jag gjorde och tänkte. Eller tja, usch. Jag skulle inte vilja vara jag för ett år sedan. Hmm. 

Iallafall, jag har varit i stallet och med ponnyerna. Först var jag och köra med Melinda. Vägen var lite blähä på sina ställen och hon var inte så framåt hela tiden. Speciellt i skritten. Det kändes verkligen sådär lugnt och tja, lugnt. Kanske harmoniskt. Pensionärsaktigt.

         
(Tydligen så har jag en grej för att redigera bilder på det här sättet för tillfället.)

Sedan var jag och rida Zam. Tänkte fräsa iväg i galopp runt skogen. Barbacka. Det gick bra i början. Underbart väder var det också och vägen galoppvänlig. Fast precis före vi skulle börja galoppera så blev Zam rädd för något. Han stannade, jag kände hur hans hjärta började bulta... (Nog för att det gör det hela tiden men man känner det inte hela tiden liksom.) Han började fnurra och blåsa och ville inte gå. Så brukar han bli då han ser typ älgar eller rådjur... Jag hoppade av för jag red ju barbacka och han är väldigt stark och svår att resonera med då han är på det sättet. Vi gick, sedan hoppade jag upp och sedan hoppade jag av igen för han kunde bara inte lugna ner sig och han blir inte lugnare av att jag sitter och blir osäker heller. Så jag gick och ledde honom där på bästa galoppsträckan... Sedan satt jag upp och red en liten bit tills han började kännas hopplös igen och då satt jag av och fick lust att gråta pågrund av....tja hela allting. Så gick jag i några kilometer. Det är svårt då man rider barbacka nämligen. Jag måste ha någonting att sitta upp från. Jag kanske skulle kunna hoppa upp på honom men han tycker verkligen inte om det. Jag blev också argare och argare. Fast absolut inte på Zam. Jag aldrig bli arg på Zam. Jag låter aldrig ilskan gå ut över hästen. Dessutom så kan ju inte han något åt alla djur och knasigheter som gömmer sig i skogen och att han är som en vildhäst ibland. Han är ju annars världens finaste, bästa, snällaste, snyggaste ponny. 
Jag började också fundera vad det var han var rädd för. Jag såg inget men det blåste så jag tänkte att han kanske kände någon mystisk lukt. Fast, jag såg något människoliknande långt bort där inåt skogen på en åkern. Så nu misstänker jag att det var Raamt, Grylen eller Mr. Lordi som var där och hittade på fuffens. Eller kanske en helt vanlig Essebo (eller varför inte Kållbybo...) 
Iallafall, till sist hittade jag en snökant att sitta upp från och resten av vägen gick hur bra som helst. 
Så nu vet jag inte varför jag skriver det här. Det känns lite pinsamt. Men kan jag vara till underhållning eller något så är det ju alltid bra. Plus att jag kommer inte att ha några problem att sova. Man blir trött av att vara arg och traska omkring med en urstark och fnurrig ponny. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar