Sidor

torsdag 5 februari 2015

Plask i snön bara...

Jag var och rida Melody ikväll. Vi for till skogs på en ganska översnöad väg men det brukar vara lugnt där så jag har tagit den vägen ganska ofta då jag har ridit Melody. Det gick bra tillförst, vägen var lagom plogad och hon travade på riktigt bra. Sen då vägen inte var plogad utan mest spårig och hemsk så skrittade vi bara. Det var ganska jobbigt för Melody att gå där och säkert nästan värre för Polly kanske eftersom hon är mindre... Då vi kom fram ut till den plogade vägen hemåt så tänkte jag att vi skulle galoppera och det gjorde vi och det gick bra till först. Melody var framåt, det brukar hon alltid vara på den sträckan. Efter en bit då vi kom till ett ställe där det går lite uppåt och vägen kröker sig lite så saktade hon av till trav tror jag. Då skänklade jag på henne och då for hon iväg. Snabbare och snabbare... Hon ville verkligen inte stanna. Jag tänkte att antingen så slutar det med att jag faller av i en snödriva eller så fortsätter det så här ända hem... Nåja, det slutade i en snödriva. Jag vet inte hur det gick till men kanske jag drog i vänstra tygeln så att hon vinglade ditåt. Då jag for dit och kollade då jag körde hem (och plockade upp alla 4 benreflex som hon hade lyckats tappa) så såg jag att hon hade farit där var det var djup snö ner i diket. Jag hade farit åt ett håll och hon åt andra hållet längre ner i diket och sen fortsatte hon i saktare fart. Hon småtravade en bit framför mig, Jolinn och Polly och ibland så stannade hon och väntade på oss. Jag var lite rädd att hon skulle springa iväg om jag kom springande efter henne men sedan kom jag fram till att det är nog större risk att hon springer iväg om det kommer en bil så jag sprang i kapp henne och fångade in henne. Hon var inte så svårfångad. Sedan skrittade vi hem för att det var inte långt hem. 
Nåja, det gick ju bra som tur var. Vi är oskadda båda två. Tur att det var så mycket snö. Väldigt mjuk landning, verkligen. 
Faktiskt, jag har inte ramlat av på över 5 år så det var väl dags antar jag... Nåja. Men jag tänker inte galoppera med Melody där mer nu. Det brukar gå bättre då man far bortåt då så vi gör på det sättet nu framöver. Vi har egentligen aldrig galopperat just där förr. Hon har börjat kännas så snabb just på det stället. Hmm. Den ponnyn är lite speciell allt.

Sen for jag hem och borstade min man Sniff. Han har börjat tappa päls. Ett säkert tecken på att det inte kommer att vara vinter förevigt. 
Han var så mysig, hade lite svårt att slita mig från honom ikväll. 
En gammal bild av honom. Från 2010. Han hade lite kortare pannlugg då tydligen. Den ser nog bättre ut nuförtiden.



                

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar