Sidor

måndag 12 januari 2015

Om att umgås med trevliga ponnyer

Det är ganska kallt nu igen. Men det har blivit bättre för nu har det slutat att blåsa från norr iallafall. 
Tanken på att fara och rida Melody kändes ganska kall ändå. Så jag kom på att jag vill longera istället. Det är inte så kallt som att rida och så är hon kul att hålla på med från marken också. Hah, klart hon började med att kuta runt lite hit och dit men efter en stund så galopperade hon riktigt fint. 

Så har jag varit med Sniff. Han var en glad gubbe ikväll tills jag skulle ta ut honom men sedan gick han med på att fara och gå med mig runt huset en sväng och då vi kom runt husknuten och jag började springa så bockade han riktigt ordentligt och travade och gick snabbt. Det tycker jag om att han gör. Förr blev jag lite rädd då han bockade och vågade inte riktigt springa med honom då jag ledde honom men nuförtiden finns det inte många saker som gör mig så lycklig som en Sniff som bockar och galopperar. 

En bild från några dagar sedan då han står och sniffar. Notera svansen som ligger på snön. Haha. Det var inte länge sedan jag klippte den och den är nog så pass kort så att den inte släpar i marken tror jag. Men ändå så släpar den i snön. 




Till sist så kom jag på att jag skriver väldigt mycket om Sniff just nu. Men jag har någon slags passion för den här ponnyn som jag inte har för någon annan häst. Klart att jag älskar Melinda, hon är faktiskt lite som min syster i hästform. Det känns som att hon och jag har lite samma personlighet och attityd och jag känt henne i snart 13 år. Det är hon som jag helst vill rida av alla hästar i universum. Zam älskar jag också. Han är en sån underbart rolig knasgubbe och så är han snygg. Jag är väldigt stolt över honom. Jag har inte haft samma "connection" till honom som till shettisarna, men han har ju nog mest varit Beckas. Men nu då jag har börjat rida honom mera så har det växt och blivit starkare. Plus att vi har ju ett gemensamt intresse: dressyr. Så jag tänkte verkligen ta och försöka vara med i några dressyrtävlingar med honom till våren...
Ojj, nu kom jag av mig. Sniff ja. Det jag känner för Sniff, det är någonting annorlunda. Det var aldrig ens meningen att jag skulle tycka om honom men shit happens. Det var bara på det sättet att jag förstod mig på honom och sedan började han förstå sig på mig. Sen någon gång kom jag fram till att han vet allt om mig, jag kan inte gömma vad jag tänker och känner för honom för han läser av mig.

Fast det gör alla hästar.
Men, med Sniff är det lite mer och starkare på något sätt. Så med honom så behöver jag bara tänka tillräckligt högt och tydligt för att han ska veta vad jag menar.
Sen känns det också som att det jag känner för honom är oändligt, det känns som att det tar upp hela universum.
 
Jag har nog funderat och skrivit  en hel del om mig och Sniff förr känns det som. Jag tycker att det är en intressant sak att fundera på liksom. Fast jag tror att jag har klart funderat på det för idag. Det är ju inte sagt att ni tycker att det är lika intressant som jag tycker att det är. Det här var väl också bara hundratrettiofjärde gången jag funderade och skrev om att Sniff är tankeläsare och så vidare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar