Sidor

söndag 23 november 2014

Piercing då!

Jepp. Det var vad jag och Pauen gjorde i fredags. Fick helt frivilligt en nål genom läppen och sådär. 

Faktiskt så hade jag nog funderat en längre tid på att någonting i mitt ansikte saknas. Men jag har funderat en del på vad som saknas och dessutom inte riktigt vågat ta tag i saken själv. Sen råkade jag säga det åt Pauen häromveckan och hon blev ganska eld och lågor och ville dessutom göra en till själv. Så. Dessutom så tyckte Pauen att jag skulle laga den piercing som jag har funderat mest på att laga. Så då blev det lätt att bestämma sig. 

Janå och hittills så trivs jag. Det är lite konstigt nog, den ska ju läka och sådär. Lite knepigt att äta någonting och då man dricker någonting så tar det i. Fast det går nog.
Men jag tycker om hur jag ser ut med den. Jag hade inte tänkt ha en ring först men det är tydligen bättre, eller inte vet jag nu bättre, men är det en ring så är det enklare eller trevligare om det sväller upp och så. Mer utrymme typ.
Men för mig svällde det upp lite nog efteråt men det har nog farit ner redan. Nu har jag då liksom en lite för stor ring av titan i läppen bara.  Lite konstigt då det enda man har från förr är helt vanliga hål i öronen, ett i höger och ett i vänster öra. Det här är ju också i mitten av läppen och tja...det är lite mitt i. 


Fast jag tycker verkligen om placeringen. Det känns helt rätt. Dessutom så har jag en liten glipa mellan framtänderna och där passar den in och tar inte mot några tänder heller riktigt. Den här piercingen sliter nog på tänderna annars. 
By the way så kallas den här piercingen Labret. 


Sen till den stora frågan: tar det sjukt? (Eller man säger väl "gör det ont?" på äkta svenska.)

Hm. Jo, jag tror nog att det jag kände då nålen for genom läppen var någonslags smärta men det gick fort över. Det värsta var nog då ringen och den där kulan skulle fast. 
Fast det gjorde inte omöjligt ont faktiskt. En stund efter så kändes det inte alls, sen började det svälla upp och då kändes det lite mer. 
Det var nog nästan värre att göra hål i öronen. Jag minns att det sved ganska ordentligt där efteråt. 
Jag minns också då jag hade tandställning och då den skulle dit. Det var också mycket värre. Efter det tror jag att jag tänkte att då jag hade klarat av det så skulle jag absolut klara av att göra en piercing också.
Så. Det är inte oöverkomligt. Och hon som gjorde det kunde nog sin sak. 
Sen ska man ju inte tänka att det går inte för att det tar sjukt för så sjukt tar det inte och det går ju över. 

Usch ja, jag är som en zombie idag. Var uppe sent, var och se tredje Hungergamesfilmen som heter så mycket som Mockingjay del 1 med Amanda och sen var vi och cruisa omkring och det blev sent. Idag har jag varit trött och zombieaktig.
Så därför blev det här inlägget lite lame och underligt. 
Och jag har haft mycket för mig i helgen, nåja, igår. Så jag blev lite efter med bloggandet. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar