Sidor

fredag 14 november 2014

23-årig Hårboll har typ blivit ung pånytt men Zam är absolut en äldre man i sina bästa år...

Sen har vi den här yngre damen Melody, hon så fin och söt men hon är då allt ganska rädd av sig. 
I onsdags var hon och jag själv på en tur ut i mörkret. Jag var inte alls på ridhus eller ridbanehumör och ville mest vara ensam så vi for till skogs. En väldigt mörk runda. Men det var mulet och då kan det bli ganska ljust då strålkastare och gatlyktor lyser upp himlen på något sätt... Det är klart, ingen snö eller måne som är det mörkaste. Men är det snö och måne, då är det ljust. På vintern så kan det kännas som att det är ljusare på kvällen än på dagen då det är snö och måne. 
Melody var inte så pepp. Dessutom så var vägen ofrusen, slafsig och ojämn så vi skrittade mest. (Men skritt är ju uppbyggande visst...) Vi travade där det gick men galopperade inte för det går inte så bra då man inte ser och vägen suger.            
Hon var inte så pepp som sagt. Hon ville vända om fler gånger. Jag hade först tänkt vända om och rida tillbaka men det är inte bra kom jag fram till eftersom jag tror inte att hon blir modigare av att svänga hemåt då man är på en lite läskig runda. Men jag sa åt henne att det blir bättre ju längre fram vi kommer (fast det var inte sant) och det fungerade faktiskt! Hon gick framåt utan att vilja vända hela tiden då. Sen då vi var på hemväg så blev hon framåt. Det sista hindret var en rävfarm. Vi klarade oss förbi den fast det blev läskigt. Stolt över vad vi fegisar kan åstadkomma då vi vill. 
                         

Zam sen, han är absolut som en äldre...eh...gubbe.... En man i sina bästa år. Tja. Han räknas ju nog som senior. Men äldre män...de är lite svårare att övertala. Säger man åt Melody att det inte står en yxmördare i busken så kan hon faktiskt tro på att det inte är någon yxmördare där. Men Zam kan säga att han är inte så säker på att jag vet vad jag talar om. För han är en ponny som vet allt. Tror han. Plus att han är stark och stadig. Men annars så har han och jag kommit bra överens på senaste tiden. Det är nästan så att han har blivit den av ponnyerna som jag chillar med. Vanligtvis är det Melinda som är det... I går torsdag var vi en barbackarunda. Vägen var skarp, Zam hade inga skor så det blev bara skritt och trav. Först var han sååå trööög. Sen kom vi in på en skogsstig där det var så mörkt så han fick hitta vägen. Det är en häftig känsla att bara liksom lita på att han ska hitta.
Då vi var på hemvägen så blev han mer framåt, vi travade och han gick typ i form och var annars bara underbar.
                       


Så var det Hårbollen Melinda. Hon har börjat gnägga om jag gör något med Zam eller Sniff. Speciellt om jag far iväg med Zam. Så det är nog viktigt att hon får sin regelbundna motion, gos och uppmärksamhet. 
I onsdags skulle jag longera men det slutade med att sprang omkring på gården och jag sprang efter och försökte få tag på henne. Så kan det gå. Vi for på en barbackarunda då bara. Vi galopperade till och med. Ser man på....
Idag var vi och köra. Hon tyckte inte att vägen var så farligt skarp. Nåja, hon är van, och hejbara vad bra hon gick. Perfektion. Lagom framåt och allt det där. 

                            


Woop. Det här blev långt. Men sånt är livet!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar