Sidor

onsdag 27 augusti 2014

Nu har jag också sett The Fault In Our Stars...

....eller Förr eller senare exploderar jag som det heter på svenska. Faktiskt så har jag väntat på att se den filmen sedan i förra höstas, då läste jag boken. (Faktiskt så var det på en tillämpad moddekurs i skolan, hela kursen gick ut på att hela gruppen skulle läsa samma bok och så diskuterade vi det och sådär.)                 
Nåja, igår kväll....natt så såg jag den här filmen då den äntligen kom upp på Swefilmer. Fast ugh vad dåligt översatt textningen där var... (Hoppas verkligen att de fixar till det.)
Iallafall, det var inte så idé att se TFIOS så där sent på kvällen för jag tänkte på den länge innan jag somnade och då jag vaknade... Den är ju sorglig, allihopa som har sett den säger att de har börjat gråta. Jag började inte det, jag brukar inte gråta så ofta då jag ser filmer, mest då jag ser på The Walking Dead faktiskt. 
Tja, om någon inte vet vad det här är för någonting så kan jag säga att det handlar om Hazel som är 17 år. Hon har typ lungcancer och måste gå omkring med en syrgastub för att kunna andas och är i princip döende, det är bara en medicin som gör att hon kan leva och klarar att leva någorlunda normalt. Hennes mamma tvingar henne att gå på ett stödgruppsmöte för cancersjuka ungdomar och där träffar hon Augustus som är 18 år och har förlorat ett ben på grund av cancer. De lär känna varandra och läser varandras favoritböcker och så fortsätter det.... Men jag berättar inte mer. Fast min beskrivning är lite tråkig. Hm. Det här är ju vanligtvis inte min genre. Men det är en bra historia, otroligt vacker och sorglig. Går man igenom någonting svårt så kan man relatera till det. Och så skulle jag väldigt gärna träffa en Augustus in real life. Haha.

Om man ska jämföra filmen och boken så tycker jag att båda är bra. I boken så känns det förstås som att man får hela historien, men de har nog lyckats bättre med filmen än vad jag trodde att de skulle göra.
                       


                                    

                            
        



                         



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar