Sidor

torsdag 26 juni 2014

Jag vill ha en häst och vara lycklig...

Jag skulle behöva en häst att rida. Det är faktiskt det ända jag vet att jag vill för tillfället. 
För tillfället så är jag ganska olycklig, det är som om jag vet inte riktigt vad jag har för anledning att stiga upp på morgonen egentligen. Det låter lite konstigt kanske att allt skulle bli bättre om jag skulle ha en häst men jag tror faktiskt att det är precis en häst som jag behöver också.

                        

Jag har ju förstås Melinda och Sniff men de kan jag inte rida. Melinda har jag kunnat rida, det är först det här senaste året som jag har slutat rida henne. Jag har ju nog varit för stor för att rida henne i säkert 5 år men hon hade faktiskt inga problem med det (och så stor är jag inte). Det är nog bara hon som har blivit gammal och det måste hon få bli också. För 3-4 år sedan så red jag henne tillsammans med Becka och Zam. Då orkade hon ännu med mig, hon brukade börja galoppera snabbt och det var inte så enkelt att hålla henne då, det brukade kännas kul och farligt på samma gång...  
Sniff vågar jag inte någongång kalla för ridhäst, med honom måste man ta dagen som den kommer bara. 

Nu rider jag nog Zam men det är inte varenda dag direkt, jag får ju nog rida honom och han är väldigt kul att vara med och rida och ärligt talat så är han ju nog min på pappren också men det bara blev så att han blev mer Beckas än min för Becka växte om mig och blev för lång för Melinda och då var det ganska naturligt att jag red Melinda och Becka red Zam, det var också Becka som var mer intresserad av att tävla och Zam är nog bättre att tävla med än Melinda.


Då för några år sedan så var det en massa andra saker som jag ville göra så jag var ganska nöjd med att rida Melinda i skogen. Jag undrar hur de skulle ha blivit om jag skulle ha gjort alla saker jag ville göra då. 
Nu vill jag bara ha en häst. Jag är inte så rädd längre heller, jag har varit ganska rädd ibland men nu är jag inte ens rädd för att falla av. 


Problemet är att jag tror inte att det går att ta hit någon häst permanent just nu, man skulle behöva göra lite mer plats i stallet, det skulle gå om man skulle bygga om lite, men sedan så vet jag ju inte ens vad jag ska göra i höst och vet man inte hur ens liv kommer att se ut så är det inte speciellt smart att köpa en häst heller.
Jag skulle kunna försöka hitta en häst att rida fast det är ganska svårt, jag är inte den som frågar och de flesta behöver ingen medryttare faktiskt. Jag är också ganska tyst och det verkar hästfolk ha problem med, eller kanske med både att jag är tyst och hur jag ser ut, I don't know. Men jag är,ju faktiskt den här hopplöst ansvarfulla typen som absolut skrittar i början och slutet av varje ridpass och alltid tänker på hästen och är mest intresserad av dressyr och så vidare... 
Jag skulle helst ha en foderhäst faktiskt. Av någon anledning. Typ. 


Sen har jag verkligen inte så stor skillnad på hästar.
Det skulle vara kul att rida en gammal dressyrhäst, typ ett halvblod.
Helst vill jag ha en föredetta varmblodstravare, jag har alltid tyckt att det skulle vara kul att ha en och speciellt nu då jag har ridit Tilten lite (ja alltså då jag rider honom så kämns det som om ingenting här i världen är farligt och jag tror att det är på grund av honom som jag har blivit modigare också).

Jag skulle också kunna tänka mig att rida hopplösa shettlandsponnyer, ju hemskare de är desto bättre. 
Såna shettisar brukar inte tycka att jag är för stor, de brukar bara tycka att det är jobbigt att jag är svår att bråka med. Jag skulle kunna köpa en hopplös shettis som jag rider till och försöka sälja den om den blir snäll då jag är klar med dem. (Alltså det låter som om jag kanske skulle vara lite brutal där men det som krävs är egentligen horsemanship och en massa envishet enkelt sagt.)
Jag skulle också kunna ha en ponny. Någon ponny bara. Haha.
Det skulle också kul att ha ett riktigt tungt kallblod, typ en Ardenner, jag vet inte riktigt varför men de är badass.



Tja, jag är verkligen bra på att drömma. Jag undrar hur jag kommer att göra nu för det kan hända att jag bara fortsätter som förr och det lär jag inte bli lyckligare av... (Jag kunde inte sova i natt nästan för att jag tänkte på det här så det är nog en ganska allvarlig form av jag-vill-ha-en-häst-feber.)
Hm, måste man vara lycklig då? Jag vet inte. Man lever bara en gång. Men jag är inte rolig att vara med för andra heller så för allas bästa så kanske jag skulle behöva en häst. Hah, vem vet, jag skulle kunna lägga upp det här inlägget som en anonns någonstans. Undras hur det skulle funka. Iallafall så skulle jag behöva göra någonting åt saken eller någonting överhuvudtaget. 


Och alla bilder är från We Heart It.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar