Sidor

onsdag 21 maj 2014

Skuldkänslor...

Eftersom det är så mycket saker jag skulle behöva eller skulle kunna göra hela tiden typ. Och jag kommer inte ihåg allt hela tiden och så blir de sura på mig då jag inte kommer ihåg det and it makes sense but.... Jag kommer faktiskt inte ihåg allt hela tiden. (Btw, att blanda in engelska mitt i en mening känns ganska sinnessjukt ibland på något sätt. Tiden vi lever i...)
Jag kommer speciellt inte ihåg saker om någon säger åt mig att gör det och det och det och sen också det här och det där och sen det också. Jag kan fixa allt det om jag gör det för mig själv, i min egen takt och på mitt sätt. Typ stallet på kvällarna talar jag om. 
Och djuren är ju det jag bryr mig mest om och då jag får höra om någonting som har med dem att jag göra som jag inte fixar bra eller så så får jag så mycket skuldkänslor så ni vet inte för det är de som är de viktigaste för mig som finns. Hur förstörd jag än känner mig så vill jag alltid se till så att de har det bra och allt det där.
För ibland så känner jag mig riktigt förstörd. Jag är trött och klarar inte av människor. Alls. 
Jag skulle ibland bara vilja försvinna eller dö typ. Fast jag går väl inte direkt med några självmordstankar heller. Självmord är så tragiskt, speciellt utifall att folk bryr sig. Inte för att det så många som bryr sig om mig, men det brukar ju vara så att då man dör så är man mittiallt en fantastisk person och...tja och så vidare, jag glömde vad jag skulle skriva där. Lol.

Skolan var ju det som tog mycket tid tidigare och det gjorde mig stressad och deppad. Jag har inte det nu. Men jag har en studentdimission och det kommer att vara stressigt som fan för jag tycker inte om att det ska vara så stort liksom. Jag skulle fast kunna ta lite papir och stipendier och sen sticka hem och käka paj med Sniff (inte för att han tycker om paj). Och jag tycker faktiskt att jag borde få en kriljon pengar för att jag var envis och klarade mig och det var svårt men det kommer jag säkert inte att få ändå. 
Sen så vet jag ju inte hur framtiden blir. Jag har ju sökt till några ställen, bland annat scenkonst i Vasa men jag tror inte att jag slipper in för de kommer säkert mest att ta in väl förberett folk från Nyland som vet exakt vad de ska säga i intervjun och så vidare. Jag kan ju nog själv också och jag kan då vill men just nu så vill jag bara ha min skog och min Sniff vid min sida. Egentligen så vill jag leva i en fantasivärld där jag och Sniff är superhjältar och jagar bad guys. Jag skulle vilja ha en cool mask isåfall och Sniff skulle ha ett enhörningshorn på tränset. 
Men sen så vill jag studera i Vasa. Vid Novia då. Jag känner nog att jag vill göra det men på samma gång så vill jag bara dö eller vara superhjälte. Nåja. Bäst skulle det vara att jobba ett år, jag tror nog att det är så det blir sist och slutligen för det är det jag tror att är bäst att göra för mig just nu. (Det känns som att jag skulle vilja göra något som jag får pengar för att göra lite också typ.)
Just nu för tillfället så är jag bara hemma och borde göra saker och leva mitt liv fast jag är bara deppad.
Fast, jag har överlevt och klarat mig ensam i min deppighet förr. Så jag klarar mig fine.

Det blev långt och jobbigt det här.
Men det är väl typ den bistra sanningen om mig. 

Jag tyckte att borde stoppa in en bild här också, det här är Sniff igår kväll. Man brukar ju höra att man inte ska ta bilder i motljus men jag tycker att de kan bli coola ibland. Det blev också några konstig cirklar vid hans ögon. Idag så fyller han 14 år btw så jag ska gå ut och säga grattis åt honom nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar