Sidor

fredag 18 april 2014

Tiltens sista dag hos oss och Melinda awesomeness

Sista dagen som Tilten var här var lite weird. Det var i tisdags. Jag skriver om det först nu för att i tisdags på kvällen ville jag se på Game Thrones istället och orkade inte börja tänka på att skriva någonting. Mjah. Det blir så dåligt då man är trött och det är jag nu också men jag måste nog skriva om det nu iallafall så att det inte lämnar liksom. För det var ganska spektakulärt. Haha.

Jag hade tänkt fara och köra med Melinda på dagen. Då jag skulle hämta henne i hagen så stod Sniff och åt hö ur hönätet och Tilten stod där vid björken där i ponnyernas hage där brukar få hö och solade sig... ...wait? Tilten stod i ponnyernas hage? Zam och Pona var i Tiltens hage och åt av hans hö...elstaketet mellan deras hagar var nedrivet. De verkade annars tycka att det var lugnt men jag visste inte riktigt vad som var bäst att göra där och jag skulle ju ha Melinda också. Jag stängde av elen och ringde åt mamma (som var inne i huset). Det var kanske inte så bra att stänga av elen egentligen för då vågade sig Zam och Pona ut från Tiltens hage (trådarna låg på marken och tickade) och se började fara runt lite som yra höns men set gick nog bra de hade ju nog lärt känna varandra över staketet och så. Mamma kom och fixade staketet och sa att det hade typ blåst och snöat tidigare (men inte på morgonen) så Tilten kan ha sprungit igenom staketet då. Jag tog in Pona och Zam och Sniff försvann till andra ändan av hagen och Tilten tassade omkring och upptäckte att ponnyerna hade en Thermobar och han ville också ha en. Sen hittade han in i boxen han brukade vara i på natten och åt hö och såg ut att trivas...

Så jag for och köra med Melinda. Det var blåsigt men fint väder. Pona går ju inte snabbt heller så det blev kanske lite kallt. Vi for ingen runda utan vi svängde. Eftersom hon brukar springa snabbare då, vara mer motiverad liksom. Då man har med Melinda att göra så är det viktigt. Man ska inte tro att man kan styra och ställa över henne hursomhelst! Säger hon! Hon sprang snabbare på hemvägen. I skogen var vägen to die for-bra. Vi skrittade en bit där det var lite för mjukt och då verkade hon tycka att om vi bara skritta så borde jag också kunna gå. Så jag gick en bit då. Då gick hon snabbare. 
Hon vet minsann hur hon vill ha det. Hon tycker mest om att gå utan att jag håller i henne. Hon stannar ju för det mesta också då jag säger ptroo. Och jag märker om hon är på det humöret då hon INTE stannar också... Jag undrar förresten hur det ser ut då vi kommer gående flera meter från varandra...
Det ser lite ur som att hon skulle kunna trampa på tömmen men det gör hon inte. De gånger som det ser ut att vara nära att kärran skulle fastna i någonting (då hon går för sig själv) så gör den inte det heller. Jag tror minsann att hon vet vad hon gör. Fast jag håller nog koll på henne och om vi skulle gå nära en större väg så skulle jag absolut hålla i henne.
Den här bilden skulle vara så mycket finare om inte selen och kärran var där...

Jag flätade också hennes Pona-rufs. Ugh. Hon har så spretig, stövig och mjällig man. Hon har en virvel där i mitten, där växer håret framåt så jag flätade framåt mot pannluggen.

Då vi kom tillbaka från körturen så stod Tilten ännu i boxen och ylade dramatiskt. Det lät riktigt allvarligt.. Och tja, den stackarn vågade sig inte ut ur boxen. (Det är en kant, lite för låg dörr för honom och så måste han svänga.) han stod där och trampade. Då Z och Sniff och jag och Pona kom dit lugnade han ner sig. Sen släppte jag ut Pona och så befriade jag Tilten. Sen fick han gå i sin egen hage tillsammans med Pona. Säkrast det så att killarna kunde känna sig lugna... Zam för att han ville hålla ett avstånd mellan sig och den där "knasiga travhästen" och Sniff för att jag är sjåpigt rädd om hans hovar. 
Melinda rullade sig och började äta hö så då fick Tilten hö också. Då sprang Pona fram till höet och sa "ii!" med öronen bakåt och Tilten hoppade ju iväg då. Det är ju ammars Pona som är lägst i ramg av ponnyerna. Zam är högst och Tilten såg ut att bestämma över Zam. Pona tänkte säkert att den där varmblodiga valpen ska inte tro att han kan göra som han vill hela tiden... 

Vi var och rida en sista runda med honom före han for hem. Jag saknar honom... Han bor inte ens en kilometer härifrån men jag saknar att se honom varje dag och krama honom... Han är så stor och varm och har så smal hals och det gör att det är väldigt mysigt att krama honom.
Jag tror nog att alla saknar honom, förutom Zam. Han fick tillbaka sin box som han brukar äta kvällsmat i och delen av hagen som Tilten hade haft. (Sen hängde ponnyerna i den delen av hagen resten av kvällen och nästa dag.) 


Ah. Det här blev långt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar