Sidor

lördag 22 februari 2014

En random text. Om min Sudden Joy.

Ikväll var jag i stallet och borstade det lilla djuret Sniff. Han är så söööt! 
Alltså...på riktigt, han är jättesöt och borde upplevas live för att man ska förstå det... 
Och just nu...just nu går han rätt bra, speciellt då han har sina tofflor på och har fått sitt hokus pokus som mamma köpte av veterinären. (Alltså det är inget hokus pokus på det sättet att det är magiskt omfg nej jag vet inte exakt vad det heter och vad det är bra för men mamma vet och det är huvudsaken för det är ändå hon som brukar vara och släppa ut honom på morgonen och sådär och det är då han får det och det är så att det alltid har varit mamma som har fixat stallet på morgonen ända sen urminnes tider....)
Just nu skulle man nästan kunna ta Sniff med och gå i skogen. Nästan. 
Asddfghjkl jag började tänka på hur det skulle vara om hans hovar aldrig hade varit sådär... Men de hade redan varit sådär då vi fick honom. Och sen blev det bara för att universum suger. 
Men Sniff är ju ändå en Limited edition och jag älskar honom som han är för det är jag skyldig honom för han har fått mig att förstå några tusen saker genom att leva sitt lilla störda Sniffliv på det sättet han gör bara. 
***sen, om någon med ett seriöst sinne läser det här och börjar fundera, hej, läs det med en nypa salt, eller inte salt, citronpeppar ska det vara. Det gillar jag.***

Ovisade bilder, visserligen flera veckor gamla och tja, tagna med iphone och redigerade i repix med hjärtan och stuff för Sniff, han var min Valentine på alla hjärtans dag eller vad det nu heter för han var übersöt i förra helgen... Riktigt omg. 


(Sniff ser ut att ha knöliga ben kanske? Det beror på päls. Det är bucklig päls. Jag sa ju att han är limited edition.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar