Sidor

lördag 8 februari 2014

Det är inte bara enhörningar och regnbågar att ha häst...

Det är inte alltid så enkelt eller roligt att ha häst och ibland så händer det saker också. 
Idag var Becka och köra med Zam, själv hade jag hade jag vaknat efter 7, läst en bok, somnat, vaknat, somnat och vaknat halv 12. (Antagligen så är förkylning, stress och studentskrivningar ingen bra kombination) En stund efter att jag hade stigit upp for Becka och köra med Zam. Då jag höll på att plocka undan så ringde Becka och lät...hmmm.. chockad... Jag förstod inte alls vad som hade hänt, bara att det hade hänt någonting. Jag blev livrädd, och tänkte på allt möjligt hemskt som kunde ha hänt, tog på mig min icke-stallsjacka och stack iväg, sen kom jag fram till att jag visste inte var de var och ringde igen. Det som hade hänt var att Zam hade varit lite pigg och bockig eftersom han har tagit det lugnt den här veckan eftersom han reagerade på vaccinet han fick i förra fredags. Han började bocka så att ena bakbenet hamnat över skakeln, han fick panik och stack iväg. Mardrömsscenariot alltså. Becka hade som tur var lyckats hopp ur och dessutom stanna honom så de for ner i ett dike typ... Kärran hade vänt sig lite på något sätt tror jag... Då ringde Becka åt mig, sen hade hon fått av honom kärran då jag hade cyklat dit. Som tur var så var det bara någon kilometer. Vi gick hem och lämnade kärran på en infart till en åker, Zam var för stressad för att vi skulle få på den. Den var också vind och sned... 
De hade klarat sig med livet i behåll men det hade kunnat gå värre. Mycket värre. Becka var chockad, det var Zam också. Han har lite sjukt i bakbenet, fick någon liten skråma och kommer säkert att vara stel. Men nu går han iallafall i hagen och är på dåligt humör...men han lever. 
Sen for jag, mamma, Becka och Melinda efter kärran. Hon var pigg och glad hon bara och shiet vilka långa fina steg hon tog idag... Jag tömkörde dit henne och på vägen hem spände vi fast den vinda sneda kärran. Jag tror den nog kommer att gå att räta ut. Vi vill också skaffa en ny sele, ungefär en sån som Pona har för de spänner man fast högre upp, på Zams är de mycket lägre ner. På bilderna är det extra högt upp på vänstra sidan på grund av att den är sned... 
Nåja, tur att det gick bra och att Zam tar det lugnt då det gäller. Han är typen som väntar på att få hjälp istället för att få panik.

Älskade, underbara hårbollen drog hem kärran...
       

        
Här syns det hur snett det är...
        


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar